Att utforska kritik-kulturen börjar med att förstå hur djupt rotad den är i vårt samhälle. Från tidig ålder lär vi oss att värdera oss sjäv och andra, och att försöka passa in i samhällets normer. Föräldrar, lärare och även vänner spelar en roll i hur vi ser på oss själva och andra, ofta genom en lins av dömande och jämförelse.
Den här tidiga programmeringen sätter spår i oss, där vi lär oss att kritisera våra egna handlingar, ofta hårdare än vad som är rättvist, innan vi ens ger oss själva möjlighet att växa eller förstå. Kulturen runt oss driver på detta beteende, vilket skapar en cykel av självkritik som vi sedan omedvetet projicerar på andra.
Problemet är att våra hjärnor är inställda på att hitta mönster, och kritik blir ett automatiskt sätt att förstå världen på. Men vi inser ofta inte hur skadligt detta kan vara, inte bara för vår mentala hälsa, utan även för våra relationer och samhället i stort. Genom ständig kritik förstärker vi ett tankesätt av brist, där inget någonsin känns tillräckligt bra. Detta hindrar empati och personlig utveckling, både för oss själva och för andra.
Det som är särskilt intressant är att vi blir smittade av dessa kritiska tendenser, nästan som ett virus, vidare från generation till generation, och de förstärks av medier och institutioner. Det blir en andra natur att hitta fel hos oss själva och andra eftersom vi har lärt oss att göra så, nästan som om det finns en kollektiv oro över att inte vara ”tillräckligt perfekta”.
Den stora frågan är då: hur bryter vi denna cykel? Hur omprogrammerar vi den kritik som är inrotad i våra tankemönster? Det första steget är att bli medveten om vårt kritiska beteende och var det kommer ifrån. Ett enkelt sätt att börja öka medvetenheten är att ta fram ett papper och en penna. Under en timme idag, sätt ett streck varje gång du märker att du kritiserar dig själv eller någon annan. När du känner dig redo, prova att göra detta en hel dag. Denna övning hjälper dig att se hur ofta dessa tankar dyker upp och varifrån de kommer. När vi inser att detta beteende är inprogrammerat i vår hjärna kan vi börja omprogrammera våra tankemönster. Nästa steg är att göra detta till en ny vana. Det tar tid, och tålamod är vår vän här. Vi blir ju bättre på det vi gör ofta, eller hur? Genom att öva självmedkänsla och empati börjar vi ersätta våra kritiska tendenser med förståelse och utveckling.
Att gå från en kultur av kritik till en av empati innebär att skapa miljöer där sårbarhet möts med stöd, inte dömande. Detta kan förändra inte bara hur vi ser på oss själva utan även hur vi relaterar till andra.
Om du vill omprogrammera dessa djupt rotade mönster och förändra ditt sätt att tänka om dig själv, hjälper jag dig gärna. Som professionell coach arbetar jag med individer som är redo att gå bortom självkritik, återupptäcka sin empati och bygga hälsosammare vanor som främjar motståndskraft och självbestämmande.
